Botkyrkas stora Kultur och idrottsfest, Hjärta Botkyrka, äger rum när maskrosorna står som mest i blom. Vädret har bestämt sig för att visa sig från sin bästa sida med strålande sol och varma vindar. Och Botkyrkaborna har äntligen börjat kunna skala av sig alla vinterkläder och istället hoppa i shorts, sandaler och solglasögon.
Parkeringsplatserna är överfylld långt innan klockan slagit 12, och ett myller av människor rör sig in och ut genom portarna till Hågelbyparken.
På gräsmattorna innanför entrén breder ett eldorado av aktiviteter ut sig. För den som är nyfiken och vill finns möjlighet att prova bland annat Rockringsworkshop, boxning, ponnyridning, tunnbrödbak med Hogslaby järnålders by, drakbygge med KomTek, och instrumenttillverkning med Botkyrka konsthall.
- Vilken tur de har , de som har en snöskyffel hemma för snön på vintern, säger en ung röst i trängseln av folk, - då kan de använda den som basfiol på sommaren, fortsätter rösten förtjust!
På ungdomsscenen är det dans och musik blandat med fotbollsfreestyle med världsmästare och fäktning med KFUM.
- Jag kommer ihåg Nacka Skoglund, säger en äldre herre i publiken. - Han var duktig med bollen han med, men att studsa runt så där med bollarna, det, det kunde han inte
Vid glass och kaffekiosken ringlar sig kön lång. Överallt sitter folk. På picknickfiltar på gräset med närhet till engångsgrillen, i egna campingstolar och vid de fasta bord och bänkarna runt omkring stora scenen. Barn springer runt med drakar i luften i ett snöre (precis som de är ute med hunden i koppel). En kärra fullastad med både stora och små människor rullar iväg med hjälp av en stor brun häst. Och borta vid schackbrädet kliar sig folk i huvudet över hur de ska göra i nästa schackdrag
Vid stora scenen sitter man lugnt tillbakalutad i bänkraderna i skuggan av den stora segelduken och njuter av de uppträdande på stora scenen. Man ler i kapp med stora, glada Botkyrka kammarkör och klappar takten till tonerna och rytmerna av Dance Cultures dansuppvisning. När Vackra Rosens små blå ballerinor sveper in på scengolvet med vackra, gracila steg, suckar bänkradernas yngre åskådare. -Åh, de ser ut som prinsessor! Säger en liten, liten tjej. - Mmmmm, svarar hennes farmor lite drömmande och långt, långt bort i sin egen barndoms fantasier om älvor, prinsessor och änglar.
Nassim Al Fakir kliver upp på scengolvet och han har genast en svans av glada 4-5 åringar efter sig som vill säga - Hej! Eller att - De sett honom på TV! Eller att - De heter Selma!. Nassim nickar och ler och svarar artigt när de frågar något.
Och med bestämd och trygg hand för Nassim åskådarna in i kvällens festligheter med prisutdelning, Gladys del Pilar och salsakurser…