Störningsinformation:
Eldtomta strand är utan vatten
Dölj meddelande

Äldre järnålder

Under äldre järnålder gör klimatet att man måste ha boskapen inomhus om vintern. Handeln ökar vilket får som resultat att vi hittar långväga importer i gravarna och att fornborgar börjar byggas.

Bakgrund

Den äldre järnåldern omfattar en period av 1000 år (500 f.kr. – 500 e.kr.) och brukar delas in i två delar, förromersk järnålder (500 f.kr. – 0) och romersk järnålder (0 - 400 e.kr.). Klimatet blev sämre och man börjar stalla djuren om vintern istället för att låta dem gå ute som man gjorde under bronsåldern. Det ledde till att det traditionella långhuset började innehålla en fähusdel.

Gårdarnas utseende

Stora sammanhängande landytor blev tillgängliga för människorna i och med att landhöjningen fortsatte. Det gjorde att man utnyttjade marken på ett annat sätt. Tidigare hade det jordbruk som ägt rum skett genom att man använde åkern tills den var utarmad och inte gav något längre. Man tvingades snabbt bryta nya marker och åkrarna flyttades runt. Under äldre järnåldern organiserade bönderna jorden efter en fastare struktur. Gårdarna låg nära åkrarna och både åkrar och ängar skyddades från boskapen av stensträngar.

De var en föregångare till våra tiders stengärdsgårdar och bildade fägator som ledde boskapen ut till hagen. Att boskapen stallades gjorde också att det var lättare att samla ihop avföringen som man använde till att gödsla åkern med. Boskapsskötseln var fortfarande den viktigaste näringen. Om man hade mycket boskap fick man mycket gödsel som gav näring åt många åkrar. Härifrån kommer ordspråket ”Äng är åkers moder”.

Gravfälten

Även om gårdarna var ensamgårdar och brukades mer individuellt än tidigare var gravfälten mycket stora och gemensamma för flera gårdar. Ofta var det flera hundra gravar. Jordbro i Haninge innehöll hela 3000 gravar. Då gravfälten ofta blev mycket stora kan man ibland se hur en äldre gravform sakta byts ut. På så sätt kan man ibland avgöra vilken ände av gravfältet som är den äldsta. Som ett exempel från Botkyrka skulle Kattkulla kunna nämnas som har gravar från både den äldre och den yngre järnåldern. Det är bland gravarna som man ser största skillnaden mellan äldre järnålder och bronsålder. De typiska stormannarösena placerade på höga höjder som finns på bronsåldern avlöses av en mängd varianter av stensatta gravar och stora gravfält. Runda är vanligast men kvadratiska, rektangulära och trekantiga förekommer också. Dessutom har de ibland en rest sten i mitten av graven. Dessa har visat sig vara mansgravar medan de gravar som har en stor rund sten i mitten varit kvinnogravar. Man tror därför att de varit könsmarkeringar.

Handeln växer

Under den äldre järnåldern skedde stora händelser på kontinenten. Romarriket är som störst och sträckte sig ända till norra Tyskland. Även om det inte direkt gav utslag i hur människorna levde ser man ganska ofta importföremål i gravarna. Speciellt under romersk järnålder, 0-400 e.kr., dyker det upp mynt, glasföremål och andra saker som ursprungligen tillverkats i Italien och Romarriket.

Handelns ökade omfattning ledde till att man ville ha kontroll på farlederna där dessa varor färdades. Eftersom allt fraktades på vattenleder växte det upp s.k. fornborgar på höjder längs med vattenlederna. De fungerade dels som utsiktspunkter så att man i god tid kunde se skeppen och dels som skydd för angrepp. Det ökade välståndet ledde till att man blev begärligt byte. Då var det bra att ha en fornborg med rejäla murar att gömma sig bakom. I Botkyrka är Skansberget i Tullinge ett praktexempel. Fornborgen blev en plats dit man tog gårdens människor, djur och förråd i orostider. Därför låg fornborgarna nära tidens gårdar.

Källor till Äldre järnålder

  • Bratt, Peter (red): Forntid i ny dager; 1998
  • Bratt, Peter & Lundström, Åsa (red): Bronsålder och äldre järnålder i Stockholms län; 1997
  • Burenhult, Göran: Arkeologi i Sverige - Samhällsbyggare och handelsmän; 1983
  • Lindström, Jonathan & Hjort, Sofi: Forntiden runt hörnet; 1998
  • Sundström, Erik (red): Botkyrkabygd - från mälarstrand till österhav; 1982
Skriv ut
Senast uppdaterad: 20 september 2017
Bibliotek & kultur