Störningsinformation:
Eldtomta strand är utan vatten
Dölj meddelande

Bronsålder

Den period vi kallar bronsålder varar mellan 1800 f.k. – 500 f.k. Det gynnsamma klimatet som präglat stenåldern blev lite kärvare men ändå så pass bra att djuren kunde gå ute hela året. Under bronsåldern slår jordbruket igenom på allvar efter att ha gjort en försiktig start under slutet av stenåldern. Huvudnäringen var fortfarande boskapsskötsel, jakt fiske och insamling. Namnet har perioden fått efter det nya material som funnits länge på kontinenten men slår igenom stort nu; bronset. Brons tillverkas av koppar och tenn i förening. Man importerade troligen bronset från kontinenten. Byteshandeln var livlig inte bara då det gällde föremål utan även tankar och idéer. Från denna tid hittar vi de några av de mest konstnärliga fynden i vår förhistoria.

Boplatsen

Verkstäderna där bronset gjöts låg nära själva boplatsen. Det hittills bästa exemplet i både Botkyrka och Sverige är Hallunda. Där hittades ugnar, gjut-formar och deglar strax intill husresterna. Det vanligaste var att man gjorde smycken och vapen och diverse kultföremål av bronset. Boplatserna låg strandnära och vattenlederna var viktiga som ett sätt att hålla igång handeln på. Husen kunde vara upp till 30 m långa. Vardagsföremålen fortsatte dock att vara av sten, ben, och lera och det är de materialen som man främst finner vid arkeologiska utgrävningar från bronsåldern. Något man brukar säga tyder på en bronsåldersboplats är s.k. skärvstenshögar. De är rester, skärvor, av stenar som spruckit för att de utsatts för eld. Man brukade använda stenarna för att hålla värmen. När en sten till slut spricker kastas den ut. Så småningom bildas en skärvstenshög. Ibland har det dock visat sig att det man trott vara en avfallshög i själva verket varit en liten grav.

Gravskicket

Gravskicket förändrades från de hällkistor med många begravningar i som var vanliga under senare delen av stenåldern till att bli grav-rösen med, oftast, en person i. De anlades på högt belägna platser. Sådana gravar är vanliga över hela Botkyrka. Två av de största ligger i Hallunda och på Aspberget vid Eriksberg. Ändå är det bara en bråkdel av de gravar som borde finnas. När man jämför antalet rösen med det antal människor som levde under bronsåldern är skillnaden stor. Troligen är det ett tecken på att en aristokrati börjar bildas. Det var bara den övre klassen som hade rätt att begravas på sådana fina ställen.

Vad trodde de på?

Andra lämningar från bronsåldern som ger oss en aning om deras idévärld är deras hällristningar. Att rista in bilder på hällar är relativt vanligt i södra Sverige men ovanligare i Mälardalen och Norrland även om de finns där med. Ett bra exempel är Slagstaristningen, både länets och Botkyrkas största hällristning. Den innehåller en människofigur, 17 skepp, 3 djurfigurer, 1 fotsula och 170 skålgropar. Många bilder är symboler för rörelse, kommunikation, och sannolikt har både skepp, fotsulor och vagnar varit symboler på bronsåldersfolkets tillbedjan till gudarna. Slagstaristningen har ingen vagn men sådana finns på många liknande ristningar. Liknande symboler är också vanliga i forntida religioner. Men vad för slags kult eller religion? Det finns många teorier, två av de vanligaste är solkult och fruktbarhetskult men det finns många andra förslag. En sak vi kan vara någorlunda säkra på är att hällristningarna ger oss den första inblicken i våra förfäders tankevärld. I Mälardalen är trakten runt Enköping speciellt rik på hällristningsfynd. I Stockholms län finns enbart 24 kända hällristningar.

Källor till Bronsålder

  • Bratt, Peter (red): Forntid i ny dager; 1998
  • Bratt, Peter & Lundström, Åsa (red): Bronsålder och äldre järnålder i Stockholms län; 1997
  • Burenhult, Göran: Arkeologi i Sverige - Bönder och bronsgjutare; 1982
  • Lindström, Jonathan & Hjort, Sofi: Forntiden runt hörnet; 1998
  • Sundström, Erik (red): Botkyrkabygd - Från mälarstrand till österhav; 1982
Skriv ut
Senast uppdaterad: 6 september 2017
Bibliotek & kultur