Stäng meddelande

Erikskrönikan

Erikskrönikan är det första stora diktverket på svenska. Samtidigt råkar det vara en av våra historiska källor från den tiden den avhandlar. Den är troligen skriven ca 1330.

Vad handlar Erikskrönikan om?

Bild

Krönikan börjar med kung Erik Eriksson, kallad läspe och halte, och hans jarl Birger. En jarl var kungens närmaste man. Näst kungen var han rikets mäktigaste man. Skildringen startar ca 1245 och berättar om Kung Erik och Birger Jarls gärningar. Den nämner några huvudpunkter och blir sen mer och mer utförlig allt eftersom vi närmar oss diktarens tid. Särskilt de politiska turerna runt Magnus Ladulås 3 söner Birger, Erik och Valdemar behandlas noggrant. Här är krönikan väldigt partisk. Hertig Erik är dess stora hjälte och det är efter honom som krönikan är döpt. Helt följdaktigt är hans bror kung Birger en av de stora skurkarna.

Hur har författaren arbetat?

Inspirationen har författaren fått från kontinenten, från framförallt franska och tyska rimkrönikor. En av de mer kända är kanske den franska Rolandssången skriven i slutet på 1000-talet. I Sverige är han helt nyskapande. Tidigare har vi haft översättningar av konti-nentala visor till svenska men inget skapat direkt för det svenska språket förutom landskapslagarna men ingen poesi eller historia. Erikskrönikan är båda. Som diktverk står den sig väl än idag även om svenskan är ålderdomlig. Som historia måste man alltid komma ihåg att den står på Eriks sida men även om författ-aren är partisk och skönmålar ibland och glider över ibland så är han även noggrann och har bedrivit viss forskning, bl.a. i gamla torra handlingar. Han nämner aldrig årtal eftersom det passar illa in i versens rytm utan skriver om i stil med ”epter thet tridia år” (efter det tredje året) men nämner ofta tiden på året, pingst, jul, o.s.v. då sådana tidsbestämmelser är lättare att passa in i versen.

När skrevs Erikskrönikan?

Författaren är okänd men det är troligt att han rörde sig i kretsen runt hertigarna och även om han inte hörde till den innersta kretsen har han nog åtminstone träffat dem. Insamlandet av alla fakta och skrivandet måste ha tagit åtminstone några år. Den sista händelse i krönikan som är daterbar är tidpunkten då Magnus Eriksson, hertig Eriks son, blir kung över både Sverige och Norge 1322. Diktens sista rader är ”Han är nu konunger over tu rike, fa kristne konunga liva nu slike, Then ära han fick og haver än, then vulte honom Gud og uppländske män” (Han är nu konung över två riken, få kristna kungar leva nu så, Den ära han fick och haver än, den valde honom Gud och uppländska män). Det är rader som syftar på tidigast 1322. Det mest sannolika är den slutförts någon gång 1325-1330, i den unge Magnus Erikssons hov. Något som talar för en sådan datering är att en lång dikt av detta slag vore ett idealiskt sätt att hylla en omyndig konung på. Magnus Eriksson löd under förmyndarregering 1319-1332. Liknande sätt att hylla konungar fanns på kontinenten och att författaren var influerad därifrån syns i både rim och källor så det är inte otroligt.

Källor till Erikskrönikan

  • Andersson, Ingvar: Erikskrönikans författare; 1958
  • Erikskrönikan; bearbetning, inledning, kommentar och redigering av Sven Bertil Jonsson; 1986
Skriv ut
Senast uppdaterad: 8 mars 2018
Bibliotek & kultur