Stäng meddelande

Från torpare till statare

Utvecklingen från en självägande bonde till torpare och statare var en gradvis process med några hållpunkter. Byns splittring, säteriernas uppkomst och storjordbrukens behov av arbetskraft gav upphov till statarsystemet.

Byarna

Innan säteriernas tid brukade bönderna bo i små byar. De brukade oftast kallas för klungbyar där bostadshusen, torpen, låg innerst och uthusen omgav dem. Utanför uthusen låg åkrar och ängar. De brukade kallas inägor. Längst ut låg utägorna, d.v.s. hagar och skog. Oftast ägde bonden marken han brukade. Under 1600-talet kom systemet med säterier till i Botkyrka vilket förändrade allt.

Säteriets uppkomst

Det första säteriet i Botkyrka var Snäckstavik från 1642. En adelsman ägde nu all mark inom en mil från säteriet. Där kunde han göra i princip vad han ville. Han placerade ut torpen där det passade honom bäst vilket ledde till att många gamla byar sprängdes. I Botkyrka finns Näs och Iselsta kvar som exempel på hur en by kunde se ut. För att säterierna skulle fungera krävdes dagsverken av torparen åt adelsmannen. Torparen hyrde huset (se foto nedan) och det han kunde få ut av marken utöver vad han skulle lämna åt adelsmannen fick han behålla. En flitig arbetare kunde klara sig hyfsat. Men tiderna skulle ändras.

1700-talets befolkningstillväxt

Under 1700-talet var befolkningstillväxt något man ville ha. De många krigen under 1600-talet hade tärt på befolkningen. Nyodling uppmuntrades från högsta ort. På knappt 50 år, mellan 1751 och 1800 ökade antalet torp i Sverige med nästan 40000. Botkyrka hade sin del av dessa. Följden blev att en ny, icke jordägande, klass uppstod. På samma gång ökade de sociala klyftorna i Sverige.

Skiftena

En följd av befolkningstillväxten var, förutom de nya torpen, att åkermarken klövs i många delar. Detta brukar kallas för hemmansklyvningen. Denna ägoblandning och splittring av jord gjorde att staten fick in mindre skatt för marken. 1749 kommer en förordning om att jorden ska skiftas till större och mer lättbrukade enheter. Detta brukar kallas för Storskiftet. Den var inte populär bland bönderna och 1827 beslöts det laga skiftet. Det här tog lång tid. I Botkyrka pågick storskiftet mellan 1745-1828 och laga skiftet mellan 1834-1895. I samband med dessa skiften odlas nästan all äng upp till åker.

Statarna

Olikt torparna som hade en fast punkt i tillvaron, sitt torp, var statarna en egendomslös klass. De kan liknas vid tjänstehjon och de fick sin lön i dels pengar (städje) och dels i natura-förmåner (stat). Det innebar att om han arbetade hårt när godsägaren sa till hade han mat att äta men inte mycket mer. Om de skadade sig eller blev sjuka och inte kunde arbeta fick han ingen mat. Skiftena och befolkningstillväxten hade gjort jordbruket mer rationellt och affärsmässigt och statarna var billig arbetskraft. De hyrdes på ettårskontrakt och hystes in i raskt uppförda hus, s.k. statarlängor. I Botkyrka finns exempel från Hörningsnäs, Kagghamra och Hamra på sådana hus. Statarna var ofta en mycket rörlig arbetsgrupp. Det anses bero på deras missnöje med hur de behandlades på gården. De drog från gård till gård men behandlingen blev inte bättre för det. På 5 år flyttade 2318 personer. Hela befolkningen var ca 1600. Det innebär att var tredje människa flyttade varje år. Första exemplet på ett infört statarsystem i Botkyrka finns på Hamra gård och kommer från 1765. Det blev vanligt först under 1800-talet. 1945 avskaffades statarsystemet helt i Sverige.

Källor till Från torpare till statare

  • Mörkfors, Gunnel & Ullén, Inga: Botkyrka kulturmiljöinventering; 1988
  • Sundström, Erik (red): Botkyrkabygd - Från mälarstrand till österhav; 1982
Skriv ut
Senast uppdaterad: 16 augusti 2017
Bibliotek & kultur