Stäng meddelande

Berga-Bullsta

Det typiska för Berga-Bullsta är en rik variation av gravtyper inom ett litet område. Ett av Botkyrkas största gravfält, Kattkulla, ligger här. Tre gamla bytomter visar att området varit tätbefolkat.

Bronsålder

Trots att området i första hand är en järnåldersbygd finns det kvar spår från bronsåldern. Det mest imponerande är ett stort röse (R24) som ligger alldeles intill Sörmlandsleden uppe på ett krön. Det är med stor säkerhet plundrat då man kan se åtminstone tre fördjupningar i röset där sten har tagits bort.

Ett antal flata, närmast rektangulära kiststenar syns i packningen. De har ursprungligen varit en del av en kista som röset täckte. Trots skadorna ger röset en bra bild av hur en bronsåldersgrav ofta såg ut. I närheten ligger ett svårt skadat röse (R25) och på krönet norr om infartsvägen mot Berga ligger ett tredje röse (R7). Dessutom har det hittats skärvsten, skålgropar och keramik som tyder på att människan har bott här under bronsåldern.

Den äldre järnåldern

Under den äldre järnåldern blir gravtyperna fler och gravfälten större. Det tydligaste exemplet på det är Kattkullagravfälet (R21). Det innehåller ca 190 gravar och sträcker sig in i den yngre järnåldern. Man kan i dess norra, yngre del se bl.a. en skeppssättning med mittsten och en treudd med en plundringsgrop. I den södra delen finns några kvadratiska gravar och en trekantig. Alla är mycket tydliga. Dessutom finns resta stenar, högar och runda gravar. Kattkulla ligger precis vid avtagsvägen mot Bondberga i norr och längs Sörmlandsleden i söder. Inslag av äldre järnåldersgravar finns också i det gravfält som ligger österut från Kattkulla räknat om man följer Sörmlandsleden (R 27). Här finns bl.a. kvadratiska och tresidiga gravformer. Även ett gravfält på norra sidan av vägen (R10) som ligger där åkern går över i skog har inslag från den äldre järnåldern.

Den yngre järnåldern

Under den yngre järnåldern blir gravfälten fler men mindre. Det beror på att allteftersom den yngre järnåldern fortskrider börjar man anlägga ett gravfält för varje gård, s.k. gårdsgravfält. Många av åkerholmarna har spår av gravar från den här tiden. Ibland förekommer de som ensam-gravar. Ett exempel på det är R22 som ligger precis öster om Kattkulla på södra sidan om vägen. Ett stort gravfält från den här tiden är R26. Det är troligen under den här tiden som boplatserna etableras. Troligtvis har man bott på dessa platser allt sedan järnåldern. Ännu idag ser man spår av bebyggelse på dem men grunderna vi ser idag är sentida bebyggelse. Det är troligen rester av övergivna torp och uthus.

Berga bytomt

Alldeles intill Kattkulla ligger Berga bytomt och förutom det torp som står där idag, Bondberga, finns rester av flera övergivna hus. Några ligger i gårdsgravfält från den yngre järnåldern. Bredvid huset, i en hage som nu betas av får, ligger ett gravfält (R19) med husrester. Samma sak med ett gravfält (R16) som ligger rakt norrut från Bondberga längs åkerkanten. Dessa var nog Bergas gårdsgravfält. Berga var som störst på 1500-talet då det var Grödinges största by. Berga flyttades på 1800-talet västerut och namnet Bondberga uppkom för de hus som blev kvar. Den flyttade huvudgården Berga revs 1973.

Björksta bytomt

Björksta (R3) är troligen den mest okända av by-tomterna. Få vet att det i mitten på 1600-talet var så stort att det begärde säteri-tillstånd. Det beviljades inte därför att det låg inklämt mellan två säterier, Marieberg och Snäckstavik. Björksta låg alldeles invid ån som rinner mellan Klippsta och Bondberga på en åkerholme strax öster om Berga bytomt. Gravfält som troligen kan kopplas ihop med Björksta är R11, R13 och R14. Samtliga ligger antingen på en åkerholme eller i åkerkanten strax söder om Björksta.

Bullsta bytomt

Den tredje bytomten är Bullsta. Bullsta låg söder om Berga, på andra sidan den lilla bergsrygg där Sörmlandsleden går och på andra sidan den åker som ligger där. Gravfält som kan kopplas ihop med det är t.ex. R33 och R31. R33 är en blandning av husruiner och gravar. Ofta har gravarna stora plundringsgropar. Bullsta hamnade på 1600-talet under Snäckstaviks säteri. Bullsta levde vidare som en by en bit in i 1800-talet då den övergavs. Varför Bullsta övergavs finns det inget exakt svar på. En gissning skulle kunna vara att det har att göra med att Snäckstavik förlorade inflytandet över trakten på 1700-talet då familjen Wattrang köpte Snäckstavik. Wattrangs bodde på Marieberg som ligger en bit därifrån och de hade inga band till Bullsta. När säterifriheten övergavs 1810 fick många stora egendomar problem. Marieberg var en sådan vilket kan ha drabbat Bullsta. Idag finns ett fritidshus kvar som en påminnelse om att platsen varit bebodd. Om man går upp på kullen bakom huset ser man hur stort Bullsta en gång varit. På kullen ovanför det huset ligger många gravar och husgrunder.

Bytomternas historia

Alla tre nämnda bytomter bildas troligen under yngre järnålder. För alla tre gäller att det första skriftliga beviset kommer från mitten av 1300-talet.

Källor till Berga-Bullsta

  • Mörkfors, Gunnel & Ullén, Inga: Botkyrka kulturmiljöinventering; 1988
  • Schnell, Ivan: Grödinge socken; 1971
  • Söderberg, Brita: Grödinge; 1975
  • Fornlämningsregistret och fornlämningskartan
Skriv ut
Senast uppdaterad: 2 november 2018
Bibliotek & kultur