Störningsinformation:
Eldningsförbud i Stockholms län
Dölj meddelande

Iselsta

Iselsta är en klungby med rötter i medeltiden som omges av olika typer av fornlämningar som visar på en lång historia av mänsklig bosättning i omgivningen. Klungbyn räknas som omistlig ur en byggnadshistorisk synvinkel.

Spår från järnåldern

 

Bild

Fornlämningarna är mestadels gravar från både den yngre och den äldre järnåldern. De ligger väldigt typiskt placerade i terrängen. Antingen på en åkerholme eller i gränsen mellan inägor (åker och äng) och utmark (betesmark och skog). Det tyder på att frånsett från att ängarna odlats upp till åker har markanvändning och vägnät varit ganska oförändrade under lång tid. I skogsbrynet söder om Iselsta ligger en lång rad gravar. På en åkerholme lite sydöst om Iselsta ligger ett litet gravfält (R 185) från den yngre järnåldern (500 e.kr. – 1050 e.kr.). Gravfälten R 362 och R 184 ligger ganska rakt söder om Iselsta strax innan man når bilvägen. På andra sidan vägen ser man också spår av den äldre järnåldern (500 f.kr. – 500 e.kr.). En fornborg (R395) med branta stup och låga murar i söder samt en domarring (R190). En gravtyp bestående av ca 5 resta stenar i ring kallas domarring. Ännu idag står åtminstone 4 st. kvar vilket är sällsynt.

Vill du veta mer?

Läs mer om den äldre järnåldernöppnas i nytt fönster
Läs mer om den yngre järnåldern
öppnas i nytt fönster
Läs mer om fornborgar
öppnas i nytt fönster
Läs mer om järnålderns gravtyper
öppnas i nytt fönster

Runstenen

runsten

Om man fortsätter stigen bort mot Grödinge bygdegård hittar man där en runsten. Den hittades 1899 vid den bro som gått över Iselstaån, ungefär där fotbollsplanen nu ligger, men flyttades hit. Den fanns alltså nära domarringen. Två saker är lite speciella med den; den nämner två makor, Amoda och Moda, till den döde och sen att stenen är lagd och inte rest. Nu står den visserligen upp men från början har den legat ner. Tvegifte förekom men var sällsynt. En annan förklaring skulle kunna vara att ristaren formulerat sig dåligt. Att Amoda och Moda varit mor och dotter istället. Runstenen är troligen gjord någon gång mellan 1020-1050.

Vill du veta mer?

Läs mer om runstenar
öppnas i nytt fönster

Iselsta blir till

Bybildningen tycks ha gått lite långsammare i den östra halvan av traktens byar. Uppinge, Åvinge och Husby omnämns tidigare i källorna och var större än deras östliga grannar Råby, Iselsta och Norrga. Första gången Iselsta nämns i skrift är i början av 1400-talet. Av dessa byar är det endast Iselsta som lyckats behålla sin ålderdomliga karaktär trots genomförandet av skiftet. Oftast innebar skiftet att bykaraktären gick förlorad genom att de enskilda gårdarna flyttades för att ligga nära den jord som bonden ägde. Dessa skiften (storskiftet resp. laga skiftet) ägde rum under 1700- och 1800-talet. Tillsammans med Näs är Iselsta de enda exemplen i Botkyrka på hur en välbehållen klungby kunde se ut.

Vill du veta mer?

Läs mer om Storskiftet och det laga skiftetöppnas i nytt fönster

Vad är en klungby?

Förr i tiden byggdes byarna upp från en central punkt. Innerst låg gårdarna och i nästa cirkel låg ekonomibyggnader som stall, lada, förråd och andra hus som bonden behövde. Utanför husen låg åker och äng. Därefter följde betesmark och skogsmark. Att husen samlas på detta sätt har gett upphov till namnet klungby.

Husen i Iselsta

Byggnaderna i Iselsta kommer från många olika perioder. Det äldsta huset ägs av Grödinge hembygdsförening och kallas för Iselsta Gammalgård. Det är en 2-vånings enkelstuga från början av 1700-talet. En enkelstuga har till skillnad från parstugan inte ingången i mitten av huset utan i kanten av långsidan. Den leder in till en liten förstuga som leder vidare till det stora rummet. De andra husen kommer från 1800-talets andra hälft. Ett av bostadshusen kommer från början av 1900-talet. Ekonomibyggnaderna kommer alla från 1800-talet. Husen är oftast knuttimrade, panelklädda och har inklädda knutar så att det inte skulle synas att de var knuttimrade. Förändringarna har gjorts för att passa tidens smak.

Källor till Iselsta

  • Mörkfors, Gunnel & Ullén, Inga: Botkyrka kulturmiljöinventering; 1988
  • Schnell, Ivar: Grödinge socken; 1971
  • Söderberg, Brita: Grödinge; 1975
  • Fornlämningsregistret och fornlämningskartan
Skriv ut
Senast uppdaterad: 22 november 2017
Bibliotek & kultur