Lindhov

Det som är typiskt för trakten är Lindhovs gård med det omkringliggande landskapet. Landskapet med torp, vägar och åkerholmar är i stort sett oförändrat sen 1800-talet.

Lindhovs förhistoria

Trakten runt Lindhov har varit bebodd eller åtminstone besökt av människan allt sedan bronsåldern. På Fårbergets västra sluttning har man hittat skärvstenshögar som visar att bronsåldersfolk nog har bott där ett tag. Lite söder om själva Lindhovs gård finns två bronsåldersrösen (R 51 och R 378). Ett finns vid Skårdal och ett vid torpet Gatmötet. Järnåldern är också välrepresenterad. Du hittar några stensättningar från den äldre järnåldern (500 f.kr. – 500 e.kr.) och några gårdsgravfält från den yngre järnåldern (500 e.kr – 1050 e.kr). Speciellt gravfältet (R 45) mittemot Lindhovs gård är mycket vackert och välbehållet med en vacker husgrund, ett arbetareboställe från 1800-tal som revs 1972, som ligger mitt ibland högar från 6-700-tal och stensättningar från ca 500-tal. Alla är tydliga och gediget byggda. Allt talar för att en välmående järnåldersgård låg här samtidigt som Skrävsta frodades på andra sidan Aspen. Ett liknande fast inte lika välbehållet gravfält (R 57) finns vid torpet Gatmötet. Om man ska döma efter gravfälten så tycks det ha funnits minst två gårdar eller koncentrationer av hus, en där den nuvarande gården ligger och en vid det nuvarande torpet Gatmötet. Det fanns alltså en kontinuerlig bosättning vid Lindhov under hela järnåldern.

Vill du veta mer?

Läs mer om bronsåldern
öppnas i nytt fönster
Läs mer om den äldre järnåldern
öppnas i nytt fönster
Läs mer om den yngre järnåldernöppnas i nytt fönster

Byn Väppla

Redan under tidig medeltid bekräftas uppgifterna om en by vid Lindhov. Det är ovanligt tidigt för Mälardalen. I tidiga medeltida källor brukar man tala om en gård som mest men i Lindhov låg en by. Den kallades då Väppla eller Vappsta och 1331 får vi veta att klostret i Vadstena ägde delar av den. Det var vanligt under medeltiden att kyrkan ägde mycket jord.

Säteriet Lindhov

Ca 1670 bildades ett säteri av de fyra gårdar som låg på marken och namnet Lindhov kom till. Lindhov fick gården heta efter släkten von der Linde som ägt gården från 1631. Det året fick handelsmannen Erik Larsson Lindhov i förläning och fick namnet von der Linde när han adlades. 1697 blir Lindhov häradshövdingsboställe vilket det förblev i nästan 200 år. Säteridriften krävde många torp och Lindhov hade 10 stycken på 1700-talet, Runsten (nuvarande Mosstorp),Skårdal, Djupvik, Haga, Eneby, Granmora, Bygget och Gatmötet. Den nuvarande gården stammar från 1700-talet men grunden är troligen från 1600-tal. Huvudbyggnaden har ett brutet, valmat tak och två rektangulära och låga flyglar som är fristående. Både huvudbyggnad och flyglar är gulmålade. Tillsammans inhägnar de en gårdsplan som ännu i dag ger ett bra intryck av hur en högreståndsmiljö på 1700-talet kunde se ut. Omgivningarna är också ostörda och vägarna som förbinder torpen är till stor del bevarade och ger ett intryck av det vägnät som fanns redan på 1600-tal.

Vill du veta mer?

Läs mer om säterieröppnas i nytt fönster

Häradshövdingen

arbetsbostad

En häradshövding var en titel som ungefär motsvarar stadens borgmästare fast han hörde hemma på landet och i små byar. Bero-ende på var i landet han fanns kunde hans område vara ganska omfattande. Det härad som den häradshövding som bodde på Lindhov levde i kallades Svartlösa härad. Det omfattade ungefär Salems, Grödinges, Botkyrkas, Huddinges och Nackas socknar. Från Södertälje kanal till Årstaviken. Han kallade till ting tre gånger om året och hade vissa juridiska funktioner. Häradshövdingen kallade till ting i tingshuset som låg vid Fittja Gård. Lindhov var boställe åt häradshövdingen fram till 1874. Titeln kom till under medeltiden i samband med Magnus Erikssons Landslag 1352 där också hans funktioner definieras. Titeln avskaffades först under 1970-talet.

Källor till Lindhov

  • Castegren, Erik: Botkyrka socken i en kulturhistorisk framställning; 1948
  • Björk, Tomas: Herrgårdsanläggningar i Botkyrka kommun; påbyggnadslinjen i kulturminnesvård, Stockholms universitet 1983
  • Mörkfors, Gunnel & Ullén, Inga: Botkyrka kulturmiljöinventering; 1988
  • Schützler, Lillemor: Lindhovs gård och Skårdal; RAÄ, rapport 1996
  • Sundström, Erik (red): Botkyrkabygd - från Mälarstrand till österhav; 1982
  • Fornlämningsregistret och fornlämningskartan
Skriv ut
Senast uppdaterad: 26 juni 2017
Bibliotek & kultur