Störningsinformation:
Eldtomta strand är utan vatten
Dölj meddelande

Yngre järnålder

Den yngre järnåldern ser Sveriges första stad, Birka, grundas. Ensamgårdar utvecklas mot byar och det mångfunktionella bostadshuset byts ut mot ett hus för varje ändamål likt dagens samhälle.

Bakgrund

Den yngre järnålder varar från ca 500 e.kr. till ca 1050 e.kr. Övergångsperioden mellan äldre och yngre järnålder kallas folkvandringstid. Den varar ungefär mellan 400-600 e.kr. Handeln ökade ännu mer, både den lokala och den från kontinenten. Under början av yngre järnålder börjar också järn att utvinnas i större utsträckning. Det hade naturligtvis använts även under äldre järnålder men inte lika mycket. Bergslagen var platsen där det bästa järnet kom ifrån. Man använde även järn från sjöarna, s.k. myrmalm.

Gården börjar bli stad

Många bosättningar utvecklas från bosättningar till byar under stormän. Dessa stormän markerade ofta sin makt i monumentala gravar, högar. I Botkyrka är det bästa exemplet Hunnehögen i Norsborg som är 40 m i diameter och 6 m hög. Alldeles i närheten av Botkyrka på Helgö grundades ca 300 e.kr. en boplats som efterhand växte till ett stort handelscentra. Den var som störst mellan åren 400-800 varefter den minskade i betydelse och blev en boplats igen. Helgö var aldrig en stad men det är inte fel att säga att det var en förövning till en stad. Den första staden blev dock inte Helgö utan Birka, belägen på Björkö i Mälaren. Den grundades i slutet på 700-talet och var i allt väsentligt en stad. Den hade bofast befolkning, befästa hamnar, krigare som skyddade handelsmännen och hantverkarna som bodde där.

Gravskicket

De stora gravfälten från äldre järnålder, som ofta kunde omfatta flera hundra gravar, blev mindre och gravformerna ändrades. Under yngre järnålder börjar varje gård använda sitt eget gravfält och gårdsgravfälten uppkommer. Det innebär att det ofta finns fler gravfält från yngre järnålder än från äldre. Stensättningar är kvar men ändrar delvis form. Former som skeppssättningar och treuddar tillkommer. De kvadratiska och rektangulära stensättningarna försvinner och dessutom försvinner bruket med resta eller runda stenar som ett sätt att markera kön som förekom under äldre järnåldern. Under yngre järnålder blev graven ett sätt att visa makt på. Gravhögen var speciellt vanlig under åren 500-800. Gravfältet vid Norsborgs herrgård är ett bra exempel på det. Sen, under vikingatid, blev gravarna torvövertäckta och syns idag som små runda kullar som ligger sida vid sida. Ofta syns inga stenar i ytan men ändå är det lätt böljande landskapet svårt att missta sig på.

Långhuset byts ut

Långhuset som var det vanliga under både bronsålder och äldre järnålder byttes nu ut. Det hade varit ett mångfunktionshus där en del var bostad, en del fungerade som stall åt boskapen och en tredje del var förråd. Nu splittrades det upp och man flera fick mindre hus. Ett hus för varje ändamål. En lada, ett stall, en gård, osv.

Denna uppsplittring i mindre enheter äger rum främst under senare delen av järnåldern, ca år 800 och framåt. Ofta förändras gårdens läge då tvåsäde införs, d.v.s. man låter en åkerlapp ligga i träda medan man sår på den andra. Gården placerades mittemellan de två åkrarna.

En ny religion

Under den yngre järnåldern börjar också folkets religion ändras. Den krigiska och fruktbarhetstro som finns i den nordiska mytologins tre huvudgestalter Oden, Tor och Frö skulle komma att förändras då kristendomens första representant kommer till Sverige. Prästen Ansgar anländer år 829 till Birka med uppgift från Ludvig den helige, frankernas konung och son till Karl den store, att missionera bland de asatroende. Han får tillstånd av en kung Björn att missionera i Birka. Han byggde en kyrka där. Vikingarna hade svårt att förstå det där med den enda guden men tycks ha tänkt att en gud till kunde ju inte skada. Det finns mycket som tyder på att man parallellt tillbett både sina nordiska gudar och Kristus.
Bland gravar från 900- och 1000-tal finns många gravar med tecken på influenser från båda hållen. Det är från samma tid som de flesta runstenar kommer. De uppvisar också blandade influenser. Dels det kristna korset och dels drakhuvudet och/eller en 8-fotad häst. Det tolkas som Sleipner, Odens häst enligt nordisk mytologi. En person som fick kristendomen att spridas var S:t Botvid. Han blev martyr i början av 1100-talet och gav folket en inhemsk symbol för kristendomen. Efter honom och kyrkan som byggdes till minne av honom är Botkyrka uppkallat. Han blev mycket dyrkad under hela medeltiden.

Källor till Yngre järnålder

  • Bratt, Peter (red): Forntid i ny dager; 1998
  • Burenhult, Göran: Arkeologi i Sverige - Samhällsbyggare och handelsmän; 1983
  • Lindström, Jonathan & Hjort, Sofi: Forntiden runt hörnet; 1998
  • Botkyrkabygd - Från Mälarstrand till österhav; 1982
Skriv ut
Senast uppdaterad: 20 september 2017
Bibliotek & kultur