Störningsinformation:
Eldtomta strand är utan vatten
Dölj meddelande

Tyttinge

Väster om Vårsta och nära gränsen mot Södertälje ligger den gamla byn Tyttinge. Runtom byn finns det gott om gravfält med inslag från både yngre och äldre järnålder.

Bronsålder och Äldre järnålder

På höjderna söder om Grödingebanan finns några rösen som kan dateras till bronsåldern. Det tydligaste är nog R417. Det är nog under äldre järnålder människan slår sig ned på allvar i Tyttinge. Några exempel kan vara gravfältet R421 och forn-borgen R525. Båda ligger på andra sidan tunneln under Grödingebanan från Tyttinge räknat. Närmare själva byn finns det inslag av resta stenar på några av gravfälten från yngre järnålder, bland dem R295 och R437. De har trillat omkull nu och då skogen är så mossrik kan de vara svåra att se. Vissa av gravtyperna kan finnas under båda perioderna. Den kvadratiska stensättningen som finns på R295 är vanligare under äldre järnåldern men den förekommer senare också.

Vill du veta mer?

Läs mer om bronsåldern
öppnas i nytt fönster
Läs mer om den äldre järnåldern
öppnas i nytt fönster
Läs mer om fornborgaröppnas i nytt fönster

Yngre järnålder

De flesta av gravfälten kommer från yngre järnålder. Då de ligger placerade ganska tätt omkring den nuvarande byn kan man gissa att den gård som senare växte till en by låg ungefär där dagens by ligger. R295 och R437 har vi nämnt förut men andra gravfält är R426 och R434. Genomgående är att de är mycket mossbeväxta och svåra att se. Vad man kan lägga märke till är koncentrationen (se detaljkartan). På dessa 4 gravfält finns ca 87 gravar och då finns det andra gravfält jag inte nämnt. Tyttinge hade en för järnåldern relativt stor befolkning.

Vill du veta mer?

Läs mer om den yngre järnåldernöppnas i nytt fönster

Runstenar

Man känner till tre stycken runstenar från trakten. Ett fragment av en runsten hittades i ladan i Tyttinge. Där stod ”sten efter…”. Det är nu förkommet. Samma sak gäller en bit av en sten som hittades på 1600-talet i Skälby, grannbyn strax norr om Tyttinge. Där stod ”Han var Ingvars son” och den är också förkommen. Den enda runsten som finns kvar står i Skälby (R280). Stenen står idag vid stigen som leder upp till golfklubben från parkeringen. På den står: Åsgöt reste denna sten efter Ärnfast, sin morbror, Gydings son, och efter Olov, sin hustru, gjorde Åsgöt detta minnesmärke”. Lägg märke till att på vikingatiden kunde Olov vara ett kvinnonamn. Att det funnits så många som tre runstenar är ytterligare ett tecken på att trakten varit välmående under vikingatiden.

Vill du veta mer?

Läs mer om runstenaröppnas i nytt fönster

Medeltid och framåt

Under medeltiden blev det en by men dess betydelse minskade i den kristna tiden. Tyttinge omnämns i skrivna källor först 1512. Efter det omnämns den med jämna mellanrum i samband med försäljningar och avstyckningar av egendomen. Den nuvarande mangårdsbyggnaden byggdes av trä omkring 1900 av en K.O. Nylund. Idag är den lite omgjord så att huvudingången ligger på ena gaveln istället för på framsidan men annars är det välhållet. En detalj som tydligt pekar på tidens smak är fönstrens utsmyckning. Den översta tredjedelen av fönstren är indelad i små rutor, så kallade spröjsade fönster, vilket är typiskt för jugendstilen som var den dominerande stilen dessa år.

Fördjupad text

Källor till Tyttinge

  • Mörkfors, Gunnel & Ullén, Inga: Botkyrka kulturmiljöinventering; 1988
  • Hermodsson, Örjan: Fornminnesmiljöer i Grödinge socken; uppsats från påbyggnadslinjen i kulturminnesvård, Stockholms universitet, 1983
  • Schnell, Ivar: Grödinge socken; 1971
  • Söderberg, Brita: Grödinge; 1975
  • Fornlämningsregistret och fornlämningskartan
Skriv ut
Senast uppdaterad: 28 september 2017
Bibliotek & kultur