Hej Johan, vem är du?
– Jag heter Johan, bor i Tullinge i Botkyrka kommun och jobbar som kock och arbetsledare på Falkbergsskolan.

Vad har du för bakgrund?
– Jag gick kockutbildningen i Örebro och därefter började min matresa på Kebnekaise fjällstation.

Kebnekajse, hur hamnade du där?
– Jag ville testa något nytt och är också intresserad av fjäll och friluftsliv. Det var en givande tid och jag träffade dessutom min fru där. Sedan arbetade jag på en lunchrestaurang i Kulturhuset i Stockholm. Där lagade vi soppa till Klara Soppteater och då fick jag förmånen att medverka med egna recept i en bok om teatergruppen.

Berätta om din roll på Falkbergsskolan.
– Framför allt är jag kock, men också arbetsledare och fungerar också som kontaktperson mot skolan, pedagogerna och föräldrarna.

Blir det mycket kontakt med eleverna under lunchen?
– Ja, vi finns i matsalen hela tiden. Vi fyller på mat, lagar mer om det behövs och hjälper till med disken. Det är roligt, man får röra på sig. Vi blir glada när eleverna säger tack för maten när de lämnar in sina tallrikar. Det är roligt att hoppa in i disken, det är ett bra tillfälle att få kontakt med eleverna. Det är i disken det händer!

Skolmaten engagerar?
– Verkligen. Barnen frågar ofta i korridoren vad det blir för mat. Det finns en förväntan kring lunchen och jag behöver kunna svara direkt. Lunchen är en viktig paus, eleverna ska både få koppla av och fylla på med energi.

När du var yngre, vad ville du bli då?
– Snickare. Jag hade en längtan att skapa något bestående. I det här yrket finns det dock inget bestående kvar efter arbetsdagen. Maten äts ju upp, vilket förstås är meningen.

Samtidigt bidrar du till att eleverna mår bra och kan lyckas i skolan. Det är ju bestående.
– Det stämmer i och för sig. Skolan skapar ju en bestående grund för eleverna och vi i köket är en viktig del av det.