Sedan fem år tillbaka jobbar hon som kurator på en låg- och mellanstadieskola i Botkyrka och förra sommaren fick hon idén att ge sig ut på fält när eleverna försvann iväg på sommarlov. Att arbeta på en näst intill tom skola gav henne känslan av att vara på fel plats.

– Min dörr är alltid öppen. Jag jobbar väldigt mycket med tillgänglighet och tycker att barnen på skolan ska ha möjlighet att knacka på med sina frågor och funderingar – när som helst. Eleverna ska inte känna en avsaknad av sin kurator och med tillgänglighet skapar man relationer.

Viktigt att vara tillgänglig

Tillgänglighet är nyckelordet för Pelin som nu under sommaren har anpassat sitt arbetsschema efter barnen och periodvis jobbar ute på fältet. Tillsammans med kommunens trygghetsfältare är hon helt enkelt där barnen är, ofta på kvällstid och helger.

– Detta är andra året jag arbetar på fält som kurator. Min ambition är att vara tillgänglig för barn och unga när de går på sommarlov eller vid särskilda evenemang. Jag vill befinna mig i deras kontext, alltså där de hänger, för att kunna stötta, lyssna och hjälpa dem vidare om behovet finns.

Pelin ser sig som en länk mellan barn, socialförvaltningens olika aktörer och blåljuspersonal. Hennes närvaro som kurator kan många gånger förenkla kontakten mellan dem, speciellt om hon redan känner barnen sedan tidigare. Samverkan kan också ske i akuta situationer när polisen inte har egna resurser för att hålla i barnsamtal på plats.

Hon berättar också att hon vill nå fram till ungdomar som är på väg in i kriminalitet genom att skapa en relation med dem, vilket man inte kan göra bakom ett skrivbord. Ute på fält sker samtal mer naturligt och hon har möjlighet att påverka dem att göra mindre riskfyllda val; men också att ge dem en bättre tillit till vuxna.

Många barn vet inte vad en skolkurator gör

När Pelin är ute och arbetar följer hon med Botkyrka kommuns trygghetsfältare på en förutbestämd rutt genom både norra och södra Botkyrka. De har tät kontakt med såväl fritidsgårdar och andra verksamheter som kan tipsa dem om vad som händer i området och vilka platser de kan besöka - ofta skolgårdar och centrumområden. Hittills har resultatet varit positivt och hon ser bara fördelar med att arbeta uppsökande.

– De barn jag inte har träffat förut är ofta nyfikna på vem jag är, och tyvärr är det många som inte vet vad en skolkurator gör, då kan jag förklara det för dem. Märker jag att ett barn behöver prata mer eller mår dåligt kan jag hänvisa direkt till kuratorn på barnets skola. Vår roll är att vara där för barnen, så det är viktigt att de vet att vi finns och kan hjälpa till.

Pelin berättar också att många unga vuxna, ofta killar, kommer fram och pratar. Ibland kan det bli behandlande samtal på plats om alltifrån sömnproblem till framtidsvisioner. Men hon betonar också att långt ifrån alla är intresserade av att prata, många är väldigt avvaktande. Då kan det ta längre tid att få deras förtroende.

– Barn som jag träffade förra året känner igen mig nu, vilket är positivt. Det har hänt att några enstaka samtal med mig har bidragit till att de sedan har sökt sig till sin egen skolkurator.

Gå fram och hälsa på alla, alltid!

På frågan om deras närvaro skapar trygghet säger Pelin att barn vet att de har ”koll på läget” när de kommer, vilket skapar trygghet. Ofta känner barnen redan trygghetsfältarna och har en egen jargong med dem. Om de går förbi ett gäng som hänger på en skolgård går de fram och hälsar på alla och Pelin presenterar sig själv – det är viktigt.

Pelin ser gärna att fler kuratorer skulle jobba ute på fält ibland. För egen del ser hon det som en möjlighet att tidigt kunna identifiera eventuella stödbehov, men också att få en bra uppfattning av hur ungdomars fritid ser ut.