Vi möter Sadiqur på idrottsområdets läktare vid Tumba gymnasium, vilket är hans favoritplats i hela Botkyrka. Redan på vägen dit har han börjat berätta om sina många intressen, bland annat om musiken och sporten.

– Mitt musikintresse kommer ifrån att olika människor har påverkat mig på olika sätt under min uppväxt. När jag var liten var jag körpojke i skolan, jag spelade instrument och sjöng. Mina äldre syskon har varit musikintresserande sen dom var små, så vi hade piano och gitarr hemma. Jag sommarjobbade med sommarbandet här i botkyrka, och efter det blev jag inbjuden att spela i bandet på kulturskolan. När jag slutade 9an köpte min syster en bas till mig. Då började jag spela lite mer.

Jag kan lyssna på all sorts musik, hårdrock, metal, k-pop, jazz, techno. Det kan vara instrumental låtar, men är det text och jag kan sjunga med och visa min sångröst så får det pluspoäng.

Rugby hjälpte mig få ut mina känslor

Musiken är inte det enda som Saqidur är bra på, han började spela Rugby i tidiga tonåren och fastnade direkt.

– Jag började spela av ren slump, jag gick förbi en affisch och tittade sen på introvideon. Så jag gick dit och provtränade och blev kär direkt. Det kändes som ett bra community, alla var välkomna där, tränarna var engagerade. Det var också en sport jag var ganska bra på märkte jag tidigt. Rugby är en kontaktsport, det hjälpte mig att reglera mina känslor mycket bättre, det hjälpte mig få ut dem på träningarna, det hjälpte mig få ut dem generellt. Jag mådde ganska dåligt innan. Jag var alltid irriterad och nedstämd av olika anledningar. Men när jag började rugby och rörde på mig flera gånger i veckan, då blev jag gladare.

Man träffar så många nya personer i rugbyn som ger en nya perspektiv. På planen är vi fiender, men efter så är alla vänner.

Det känns som att kommunen är engagerad i ungdomars liv

Han har också vart engagerad i fritidsaktiviteter och fått stöd av flera organisationer som barn.

– När jag var liten gick jag mycket till fritidsgården Lagret 147, där kunde jag vara med vänner, spela spel och delta i olika aktiviteter helt gratis. Det var väldigt trevlig personal och det kändes tryggt där.

Kommunen samarbetar också med flera organisationer som erbjuder stöd och råd, till exempel ungdomsmottagningen som jag minns besökte min skola i Tumba. Jag märker att kommunen jobbar hårt för att ungdomarna ska växa upp bra här.