Hantering av schakt- och utfyllnadsmassor

För att få ta emot och använda massor krävs alltid ett tydligt syfte och anläggningsändamål, och i vissa fall även anmälan eller tillstånd.

Vad är schaktmassor?

Schaktmassor består av jord, lera, sand, grus eller andra markmaterial som uppkommer vid bygg- eller anläggningsarbeten. De kan ofta återanvändas som fyllnadsmaterial – men bara om de är rena och inte riskerar att förorena mark eller vatten. Schaktmassor räknas ofta som avfall och ska därför hanteras enligt avfallslagstiftningen.

När räknas schaktmassor som avfall?

Enligt miljöbalkens definition är avfall varje ämne eller föremål som innehavaren avser att göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med. Det innebär att schaktmassor som inte längre behövs i det projekt där de uppstått kan betraktas som avfall – oavsett om de är förorenade eller inte.

Om du blir erbjuden schaktmassor gratis, eller till ett lågt pris är det bra att fundera över om den som erbjuder dig massorna gör det för att den vill slippa betala för att lämna in massorna på en mottagningsanläggning. Det kan vara ett tecken på att massorna är av dålig kvalité alternativt att de innehåller föroreningar.

Anläggningsändamål och återvinning

För att få använda schaktmassor i en anläggning krävs ett tydligt syfte. Användningen ska fylla en faktisk funktion, exempelvis för att bygga en bullervall, väg, parkeringsyta eller för markförstärkning.

Endast den mängd avfall som behövs för konstruktionen får användas. Om massor används utan funktion, eller i onödig mängd, bedöms det som bortskaffning, vilket kräver tillstånd enligt deponeringslagstiftningen.

För att användningen ska klassas som återvinning krävs att:

• Anläggningen har ett tydligt syfte och behövlig funktion.

• Endast nödvändig mängd material används.

• Anläggningen färdigställs inom rimlig tid.

• Avfallet ersätter konventionella anläggningsmaterial.

• Föroreningsbelastningen på platsen inte ökar.

Om dessa kriterier inte uppfylls bedöms åtgärden som bortskaffning eller olovligt deponi.

Tillstånds- och anmälningsplikt

Enligt miljöprövningsförordningen gäller:

• Anmälningsplikt för återvinning av icke-farligt avfall som medför ringa föroreningsrisk.

• Tillståndsplikt för återvinning av icke-farligt avfall där föroreningsrisken inte är ringa.

Om risken bedöms vara mindre än ringa (MRR) krävs varken tillstånd eller anmälan – under förutsättning att återvinningskriterierna är uppfyllda. Bedömningen görs alltid i det enskilda fallet och med hänsyn till bakgrundsnivåerna i marken på den aktuella platsen.

Riskbedömning och provtagning

Det är viktigt att känna till var massorna kommer ifrån och vad de innehåller. Detta kan innebära att man behöver genomföra en provtagning för att säkerställa att de är fria från föroreningar. Massor som hämtas från till exempel stadsmiljö, vägbankar, industriområden eller jordbruksmark har ofta högre risk att vara förorenade.

Den som lämnar massorna ska kunna redovisa analysresultat för vad massorna innehåller, men de är den som tar emot och använder massor som är slutligt ansvarig för att användningen av massorna sker enligt lagstiftningen och inte leder till negativa konsekvenser för människors hälsa och miljön.

Se också till att materialet du tar emot är fritt från annat avfall som armeringsjärn, kablar, plast, isolering eller liknande.

Om du använder förorenade massor kan du bli skyldig att ta bort dem eller ersätta eventuella miljöskador. Detta kan bli både kostsamt och tidskrävande.

Bakgrundsnivåer och rena massor

I lagstiftningen finns ingen exakt definition av ”rena massor”. Generellt gäller att massor som ligger under eller i nivå med bakgrundsvärdena för platsen kan anses vara lämpliga. Observera att det inte är lämpligt att tillföra föroreningar över bakgrundsnivå till ett område.

Om det gäller ett område som är förorenat kan man inte alltid på samma sätt utgå från bakgrundsnivåer. Kontentan är att ringa risk på en plats, inte behöver vara ringa risk på en annan plats. En bedömning behöver alltid göras i det enskilda fallet.

Observera att begrepp som KM- eller MKM-massor inte är tillämpliga vid återvinning av avfall i anläggningsändamål – de används enbart vid sanering av förorenad mark.

Områden med särskild hänsyn

Vid användning av schaktmassor inom exempelvis vattenskyddsområden, Natura 2000-områden, eller platser med översvämningsrisk, ras eller skred krävs särskild försiktighet. Kontakta alltid kommunen innan anläggningen påbörjas.

Ansvar och tillsyn

Både den som lämnar och den som tar emot schaktmassor har ansvar för att säkerställa att massorna hanteras korrekt.

Om kommunen bedömer att en anläggning innebär bortskaffning av avfall utan tillstånd kan verksamhetsutövaren föreläggas att ansöka om tillstånd eller återställa området – ofta till höga kostnader.

Mer information om återvinning av massor finns på Naturvårdsverkets hemsida.

Kontakta kommunen i god tid

För att kommunen ska kunna bedöma prövningsnivå och tillåtlighet behöver du kontakta miljökontoret innan arbetet påbörjas.

Vid anmälningsplikt ska anmälan lämnas in senast sex veckor innan åtgärden startar.

Om det dessutom krävs sortering, krossning eller lagring av massorna, kan dessa åtgärder vara anmälningspliktiga enligt miljöbalken, även om själva återvinningen inte är det.

I vissa fall kan även mark- eller bygglov krävas – kontakta därför bygglovsenheten för rådgivning.

Eventuell kontakt med Länsstyrelsen

Återvinning av avfall i anläggningsändamål som inte är anmälningspliktigt enligt miljöprövningsförordningen kan vara anmälningspliktigt enligt 12 kap 6 § miljöbalken om ändring av naturmiljön. Ändring av naturmiljön kan t.ex. vara att flertalet träd behöver fällas eller att ett annars orört naturområde fylls ut med schaktmassor. Sådan ändring av naturmiljön kräver ett så kallat 12:6 samråd och ärendet handläggs då av Länsstyrelsen.

Åtgärd i naturmiljön | Länsstyrelsen Stockholm