Stäng meddelande

Hällristningar

En hällristning är en stenhäll där det ristats in figurer föreställande skepp, djur, människor m.m. De tillverkades under bronsåldern (1800 f.kr. – 500 f.kr.).

Var ligger hällristningarna?

Boplatser och gravar i all ära men om man är intresserad av bronsåldersmänniskans föreställningsvärld är den bästa ledtråden hällristningarna. Dessa bilder av skepp, vagnar, fotsulor, djur och människor hade sannolikt en religiös innebörd för människorna som betraktade dem precis som korset har en religiös betydelse idag. Men hällristningarna finns inte överallt, de ligger i anslutning till den tidens farleder, d.v.s. vattnet och troligen också religiösa centra. Något som verkar vara typiskt för hällristningen är nämligen att man sällan eller aldrig har hittat spår av boplatser där. Det verkar som att man vid speciella högtider har åkt till hällristningen, hållit sina riter och sedan åkt hem igen. Ingen lång resa men ändå en resa som var något man inte gjorde så ofta. Hallundaboplatsen och Slagstahällristningen är ett bra lokalt exempel på det.

Vad betydde hällristningarna?

I Stockholms län och Mälardalsområdet är hällristningar sällsynta. Och de omfattar sällan många figurer. Bohuslän , Bråviken i Östergötland, Tjustbygden i Småland och östra Blekinge är Sveriges fyndrikaste områden för hällristningar. I Mälardalen är trakten runt Enköping ovanligt välförsedd med hällristningar. Men vad betydde hällristningarna? Vilken slags tro förmedlar de? En del som vagnen,och kanske skeppet, är troligen knutna till deras sätt att se på himlen. Vagnen som dras av hästar och är lastad med en cirkel. Cirkelskivan får ses som solen eller månen. En kult ägnad åt en solgud eller himmelsgud. De mans och kvinnofigurer som avbildas är nog gudar och/eller heliga män/kvinnor i någon typ av ritual. Dessa lite mer livfulla figurer som dyker upp under yngre bronsålder kan skildra dans, strids eller samlagsscener. Alla saker som är välbekanta inslag i andra religioner. Den romerske historieskrivaren Tacitus (han levde under järnålder, ca 100 e.kr.) berättar om en germansk fruktbarhetsgudinna som hette Nerthus och kulten av henne innebar bl.a. rituella samlag. Det är fullt tänkbart att det som visas är ceremonier ägnade till en gudinna som kanske var en tidigare variant av Nerthus.

Slagstahällristningen

Botkyrkas enda hällristning, den vid Slagsta, har 17 skepp, 3 djurfigurer, en människofigur och en fotsula. Dessutom ca 170 skålgropar. Den daterar sig troligen till yngre bronsålder. Skeppet som symbol är en figur som funnits med från början av hällristningens historia. Skålgropen är inte en egentlig ristning utan mera av en inknackning där man använt små stenar att knacka med. Vad de betyder är svårt att säga då de inte verkar ha sammanhang med någonting annat, i Slagstaristningens fall t.ex. är åtminstone två skepp delvis överknackade av skålgropar. Det verkar som om åtminstone en del av skålgroparna kommit till efter det att själva ristningen blivit färdigställd.

Vad användes skålgroparna till?

Vissa forskare vill se dem som en könsmarkering (kvinnligt kön) då man har sett vissa dansande figurer ha en skålgrop mellan benen och därför att mellan ett par fotsulor det ibland förekommer en skålgrop (det skulle alltså vara fotavtrycken av en kvinna). Tyvärr blir merparten av skålgroparna oförklarade genom en sådan förklaring. Andra forskare har föreslagit mera praktiska funktioner som behållare för olja som man tände eld för att sprida ett fladdrande ljus över kultplatsen. Vad de betyder, och troligtvis har de haft fler betydelser än en, saknar ännu så länge något riktigt bra svar. En tredje möjlighet är att de var en symbol för en gudom som inte fick avbildas. Vad de användes till och hur de användes är forskarna ännu inte överens om.

Källor till Hällristningar

  • Bratt, Peter (red): Forntid i ny dager; 1998
  • Burenhult, Göran: Arkeologi i Sverige - bönder och bronsgjutare; 1982
  • Lindström, Jonathan & Hjort, Sofi: Forntiden runt hörnet; 1998
Skriv ut
Senast uppdaterad: 3 juli 2017
Bibliotek & kultur