Miljonprogrammet

Miljonprogrammet var en storsatsning på bostäder som gjordes i Sverige mellan 1965-1975. Statsminister Tage Erlander lovade att det skulle byggas en miljon nya bostäder på 10 år runt om i landet.

Bostadsbristen blir akut

På 1960-talet behövdes det mer bostäder. Efter andra världskriget hade näringslivet blommat upp igen och folk sökte sig till städerna för att få arbete. Bostadsbristen blev som värst under 60-talet och Stockholm fick tillfälle att bygga utanför kommunen och det som vi idag kallar Stor-Stockholm börjar byggas. Då Stockholms stad redan ägde mark i norra Botkyrka ansågs det vara en lämplig plats. Mark inköptes som anknöt till den mark man redan ägde. Nu köpte man mark som hörde till Hallunda, Slagsta, Fittja och Alby. Tillsammans med Norsborg och Eriksberg bildade dessa Botkyrkastaden. Det område som hade arbetsnamnet Botkyrkastaden begränsades av Mälaren i norr, av Albysjön i öster, av egendomen Älvesta och S:t Botvids väg i söder och vattenverket i väster. De fyra stadsdelarna som skulle få en T-banestation döptes efter överläggning med Botkyrka kommun till Fittja, Alby, Eriksberg (ändrades senare till Hallunda) och Norsborg.

Debatten

Debatten i pressen om projektet var häftig. På ca 5 år skulle strax över 40.000 människor flytta in i norra Botkyrka. ”Hur snabbt kan en kommun växa utan att den bryter nacken” frågade DN 1964. Uttryck som ”Jättemetropol” och ”Folkmyrstack” fanns på löpsedlarna men då beslutet skulle fattas i Botkyrkas kommunalfullmäktige var partierna eniga.
Generalplanen antogs den 23 november 1967 och arbetet kunde påbörjas. Alby var först ut och på hösten 1970 kom de första hyresgästerna till den nya förorten. Som god tvåa kom Fittja dit de första hyresgästerna kom i februari 1971. 1974 var bygget färdigt och 40.000 människor hade kommit till en plats där det förut i princip bara funnits några gårdar och ett gästgiveri. Det var en stor omställning för både de som redan fanns där och de som flyttade in.

För- och nackdelar

Regeringen Erlander höll sitt löfte. Men trots att löftet hölls brukar inte miljonprogrammet beskrivas som en framgång. Vissa brukar ibland tala om ett gigantiskt misslyckande, fula betongförorter med höghus på mark där all naturlig charm försvunnit. Men miljonprogrammet innehöll inte bara höghus, de var bara en del av paketet, i varje del fanns också både radhus och villor. Botkyrkastaden är ett bra exempel på att man ibland behöll natur också så det fanns ljusa sidor med. Naturområden längs Mälaren, Albysjön och Bornsjön gör att invånarna har nära till attraktiva strövområden. Husen byggdes under den s.k. funktionalismen vilket innebar att man strävade efter lättstädade, välplanerade lägenheter utan några onödiga utsmyckningar.

Vattenverkets roll

Vattenverket

Redan i slutet på 1800-talet började Stockholms stad för första gången diskutera Norra Botkyrka som något annat än en glesbygd med jordbruk som främsta näring. Det var då Stockholm började växa ordentligt. Staden behövde ett nytt vattenverk och valet hade efter omfattande utredningar fallit på Bornsjön. Efter omfattande markinköp, i Botkyrka framför allt Norsborg och Sturehov, kom det nya vattenverket till stånd 1904. Det blev senare ett av argumenten för att lägga Botkyrkastaden där den ligger idag.

Källor till Miljonprogrammet

  • Edling, Barbro: Stockholms kommuns markförvärv i Botkyrka kommun 1899-1970; Stockholms universitet, Kulturminnesvård, 1982
  • Lamppu, Linda: Miljonprogram och kulturmiljö; högskolan i Kalmar; 2004
  • Sundström, Erik (red): Botkyrkabygd - från mälarstrand till österhav; 1983
Skriv ut
Senast uppdaterad: 23 augusti 2017
Bibliotek & kultur