Stenålder

Stenåldern varade i drygt 6000 år. Under större delen av den här tiden levde man på jakt och insamling. Den yngre stenåldern inför jordbruk och boskapsskötsel i liten skala. Då kan man också se 3 olika "kulturer" i fynden.

Bakgrund

Stenåldern brukar delas in i äldre stenåldern (ca 8000 – 4000 f.kr.) och yngre stenåldern (ca 4000 – 1800 f.kr). Klimatet skiftade men så snart inlandsisen dragit sig tillbaka blev vädret mer likt dagens medelhavsklimat än något annat. Men landskapet såg helt annorlunda ut än det gör idag. Det var ett skärgårdslandskap med tusentals små öar. Strandlinjen för 7000 år sedan låg ca 50 m över dagens nivå.

Den äldre stenåldern

De människor som levde under den äldre stenåldern i Botkyrka lämnade inte mycket spår efter sig. De fynd vi har är rester efter redskapstillverkning, t.ex. kvartsavslag eller bitar av grönsten och några yxor. Man levde av jakt, fiske och insamling och bodde vid den tidens stränder. Bostaden var troligen något som liknade en hydda eller ett tält. Det fanns med andra ord inga fasta boplatser. De spår som man med lite tur kan finna är härdar. Det fanns en klar skillnad mellan de människor som levde i skärgården, dit hela Mälardalen hörde, och inlandet.

Hulling

I skärgården dominerade fiske och säljakt medan jakten på stora djur som älg, vildsvin och hjort var viktigare i inlandet. I Mälardalsområdet var strandnära boplatser viktiga och i takt med att landhöjningen fortsatte flyttade man också sina boplatser. Det gör att de ofta täcker stora ytor vilket alltså inte betyder att det behöver ha bott så många människor där. Längre söderut, i Skåne och på Gotland, var flintan det vanligaste materialet. Material av flinta förekommer i Botkyrka men är sällsynt då det inte finns lokalt. Att det förekommer tyder på någon typ av utbyte med södra Sverige. Att kontakter med södra Sverige och inlandet fanns var en förutsättning för att jordbruk och andra seder och bruk snabbt skulle kunna sprida sig under senare tid.

Trattbägarkulturen

Det fanns under senare delen av stenåldern tre olika ”kulturer”. Den äldsta av dessa är Trattbägarkulturen. Den dyker upp omkring 4000 f.kr. och försvinner ca 3000 f.kr. De är de första som bygger riktiga hus. Husen är ca 12 m långa och 6 m breda. De utmärker sig också genom att vara de som introducerar jordbruket och boskapsskötseln. Namnet har kulturen fått genom sina fint dekorerade lerkrukor. Trattbägarna hade fortfarande jakt, fiske och insamling som sina basnäringar men deras bostäder låg i inlandet och inte vid kusten. Jordbruk och boskapsskötsel var endast ett lyxigt tillskott. Man brukade begrava sina döda i storstensgravar (dösar eller gånggrifter) men seden slog aldrig igenom riktigt i Mälardalsområdet. I södra Sverige är de betydligt vanligare.

Gropkeramisk kultur

Omkring 3500 f.kr. kommer den gropkeramiska kulturen och konkurrerar så småningom ut trattbägarna. Hyddorna återkommer och spåren av odling och boskapsskötsel försvinner. I början levde dock kulturerna sida vid sida, gropkeramikerna vid kusten och trattbägarna i inlandet. Vid boplatsen Korsnäs i Grödinge socken i Botkyrka som en gång låg vackert placerad vid en fjärd hittades 1970 några gravar. En barngrav där man fann skelettet av en ca sjuårig pojke som låg hopkrupen på sidan. I en annan grav låg en man utsträckt på rygg. Boplatsen kan dateras till ca 3000 f.kr. och kommer från den gropkeramiska kulturen.

Stridsyxekultur

Stridsyxekulturen är den yngsta av de tre och är namngiven efter sina mycket vackra bergartsyxor. Den dyker upp ca 2600 f.kr. och ersätter trattbägarkulturen i inlandet. Den återuppväcker intresset för odling och boskapsskötsel i Mälardalsområdet. Dessutom byggs hus som liknar de som trattbägarna en gång byggde. En intressant detalj i stridsyxekulturens gravskick är att de döda placerats i nord-sydlig riktning med ansiktet vänt mot öster.
Under slutet av stenåldern (ca 2100-1800 f.kr) ökade intresset för bondekulturerna i samband med att allt mer land blev tillgängligt. Ett tecken på det är de hällkistor som dyker upp i Stockholms län. 1993 grävdes en hällkista ut i Märsta och 1999 hittades en hällkista i Alby. Den är daterad till 1800 f.kr. Hällkistor innehåller ofta många gravar och kunde brukas under lång tid. De är en utveckling av de dösar och gånggrifter som trattbägarna använde.

Källor till Stenålder

  • Bratt, Peter (red): Forntid i ny dager; 1998
  • Burenhult, Göran: Arkeologi i Sverige - fångstfolk och herdar; 1982
  • Lindström, Jonathan & Hjort, Sofi: Forntiden runt hörnet; 1998
  • Sundström, Erik (red): Botkyrkabygd - Från mälarstrand till österhav; 1982
Skriv ut
Senast uppdaterad: 18 september 2017
Bibliotek & kultur