Störningsinformation:
Avstängda e-tjänster torsdag 19 september
Dölj meddelande
Stäng meddelande

Återvinning av schaktmassor

En effektiv återvinning av schaktmassor som uppstår vid entreprenadarbeten kan bidra till en bättre resurshushållning. Om schaktmassor betraktas som avfall eller inte, har avgörande betydelse för vilka regler som ska tillämpas i en återvinningssituation.

Schaktmassor som är avfall

Yrkesmässig återvinning av avfall är miljöfarlig verksamhet som ska prövas av en myndighet antingen i form av en tillståndsansökan eller i form av en anmälan.

Olika typer av avfallsåtervinning definieras i 15 kap. 4 och 6 §§ miljöbalken. Återanvändning innebär att ett material eller en produkt används på nytt till samma ändamål som dess ursprungliga funktion utan någon omfattande behandling eller modifiering. Materialåtervinning innebär att avfall upparbetas till en ny produkt eller material men exkluderar användandet som fyllnadsmaterial. Återvinning omfattar all användning av ett avfall som innebär att det kommer till nytta som ersättning för annat material.

Den generella prioriteringsordningen för olika typer av återvinning är:

1. Återanvändning

2. Materialåtervinning

3. Annan återvinning (t.ex. som fyllnadsmaterial).

Återvinning av avfall måste prövas hos en myndighet

Liksom vid all avfallsåtervinning måste återvinning av schaktmassor som betraktas som avfall prövas. Prövning av en verksamhet hos en myndighet innebär ett administrativt förfarande och att verksamheten måste följa de villkor som anges i beslutet från prövningsmyndigheten. En prövning kan även resultera i att verksamheten inte får bedrivas.

Anmälan till kommunen är den enklaste formen av prövning. En anmälan ska lämnas minst sex veckor innan verksamheten startar.

Tillståndsprövning för att hantera och återvinna schaktmassor är en omfattande administrativ process som ska inledas med ett samråd med alla som kan beröras av verksamheten. Det tar i allmänhet mer än sex månader att erhålla ett tillstånd och verksamheten får inte starta innan tillståndet erhållits. En fördel med prövningen är dock att i och med tillståndet har verksamheten accepterats av myndigheterna och förutsättningarna för att bedriva verksamheten har lagts fast.

Återvinning för anläggningsändamål är specifikt reglerat i 29 kap. 34 och 35 §§ miljöprövningsförordningen:

· Tillstånd från länsstyrelsen krävs vid användning på ett sätt som kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten, om föroreningsrisken inte endast är ringa (Verksamhetskod 90.131).

· Anmälan till kommunen krävs vid användning på ett sätt som kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten, om föroreningsrisken är ringa (Verksamhetskod 90.141).

Tillverkning av ballast eller återvinning av schaktmassor

Produktion av ballast och jordmassor i en täkt förutsätter tillstånd från en miljöprövningsmyndighet. Ballast och jordmassor som produceras i sådana täkter ska redovisas i Miljörapporteringsportalen (SMP).

Schaktmassor som utvinns eller uppkommer i samband med entreprenadarbeten (s.k. entreprenadberg, lera eller fyllningsmassor) omfattas inte av något krav på miljöprövning eller redovisning. Det är bara om massorna i sin vidare hantering betraktas som avfall som prövning är aktuellt, antingen genom tillstånd från en miljöprövningsmyndighet (A eller B-verksamhet) eller i enklare fall genom en anmälan till den kommunala miljömyndigheten (C-verksamhet).

Entreprenadberg kan ofta få avsättning på samma sätt som ballast från bergtäkter och betraktas då inte som avfall. Däremot är den hantering som krävs för återvinning av jordmassor (sortering) ofta av sådan art att den räknas som C-verksamhet med anmälan till kommunens miljöenhet.

Mängden entreprenadberg har uppskattats till ca 10–20 % av den totala produktionen av krossberg, men i områden där det pågår omfattande infrastrukturprojekt kan entreprenadberg vara en dominerande ballastråvara. För jordmassor är statistiken idag mycket bristfällig. Delvis redovisas jordmassor redan i Sveriges avfallsstatistik, men dataunderlaget är mycket osäkert. Jord utgör den dominerande avfallstypen - om gruvindustrin undantas - både när det gäller uppkomst (drygt 5 miljoner ton 2016) och deponering (cirka 2,5 miljoner ton 2016), enligt Avfall i Sverige 2016.

Återvinning eller deponering?

Återvinning av schaktmassor kan försvåras och motverkas av att massorna har olämpliga tekniska egenskaper eller av administrativa regelverk som gör det enklare att deponera massorna än att återvinna dem.

Om schaktmassor betraktas som avfall eller inte, har avgörande betydelse för vilka regler som ska tillämpas i en återvinningssituation.

Avfallsdefinitionen

Avfallslagstiftningen är idag harmoniserad på europanivå genom avfallsdirektivet, vilket innebär att definitionen av avfall är baserad på EG:s avfallsdefinition och att praxis från EG-domstolen är bindande för Sverige. Avfallsdefinitionen har implementerats i svensk lagstiftning i 15 kap. 1 § 1:a stycket miljöbalken "Med avfall avses varje föremål eller ämne som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med."

Deponering av schaktmassor

Alternativet att transportera bort massorna till en deponi är ofta mycket enklare trots att det kan vara ogynnsamt från miljösynpunkt. Det förutsätter i allmänhet endast att man kan ange att avfallet har sådana egenskaper att det inte finns några hinder för aktuell deponi att ta emot det. För schaktmassor, med så lågt föroreningsinnehåll att påverkan på människors hälsa eller miljön är obetydlig, motsvarar det deponering på en deponi för inert avfall.

I 14 § deponeringsförordningen föreskrivs att det finns skyldighet att behandla avfallet så att återvinning gynnas. Inert avfall är undantaget från denna skyldighet om en behandling inte är tekniskt genomförbar eller miljömässigt motiverad.

Skriv ut
Senast uppdaterad: 30 augusti 2019
Näringsliv & arbete